Beskrivning
Arsenale militare marittimo i La Spezia är marinens stora bas mitt i staden, ett område på nästan 90 hektar mellan den historiska stadskärnan och viken. Det är ett militärt område, men det har skapat det moderna La Spezia, och bredvid huvudingången finns ett museum tillägnat marinen.
År 1861 hade La Spezia omkring 15 000 invånare. I slutet av 1800-talet var de 70 000. Det som förändrade allt var ett enormt bygge, ansett som ett av århundradets två största marina ingenjörsverk, tillsammans med Suezkanalen.
Den första som drömde om det var Napoleon, som tillsammans med arkitekten Andrea Tagliafichi föreställde sig en arsenalstad för 12 000 invånare. Projektet förblev på papperet. Cavour tog upp det igen 1857, hittade pengarna och anförtrodde arbetena åt ingenjörsofficeren Domenico Chiodo.
Bygget tog halva staden. Nästan alla medeltida murar och flera gamla kyrkor försvann, byn San Vito jämnades med marken, och med den nya kanalen försvann nästan helt sprugole, källorna som sprang fram på slätten.
Under arbetena kom romerska och tidigmedeltida lämningar i dagen, som nu visas på det kommunala museet, i Castello di San Giorgio. Arbetena började 1862. Den 28 augusti 1869 invigde Chiodo arsenalen, ännu ofullständig, genom att översvämma de nygrävda bassängerna.
Runt omkring växte avenyer som viale Italia och viale Garibaldi fram, nya kvarter för arbetarna, Stadsträdgårdarna, handelshamnen och ny industri. För att skydda arsenalen och staden utvidgades fortsystemet på åsarna runt viken och vågbrytaren byggdes.
Inuti löper omkring 13 kilometer vägar och mer än sju kilometer kajer. Det finns två inre hamnbassänger, fem torrdockor och dussintals byggnader som var verkstäder och kaserner. Ingångarna är flera, från Porta Marola i väster till huvudporten i öster.
Under andra världskriget bombades den, på grund av sin strategiska betydelse, tills den nästan var förstörd. Men tack vare mycket snabba arbeten var den i drift igen redan efter kriget, och förblev säte för I marindivisionen under hela kalla kriget.
För att komma närmare den här historien finns Museo tecnico navale, intill huvudingången, till för att hålla sjöfartens traditioner levande. Det samlar mer än 150 modeller av fartyg och båtar, omkring 2 500 medaljer, 6 500 minnessaker, 2 000 dokument och 5 000 volymer.
Missa inte
• Museo tecnico navale.
• Modellerna av fartyg.
• Utsikten uppifrån, från kullarna väster om viken.
Visste du att…?
• Arsenalens insida syns från husen i närheten och från bergen på den västra sidan av viken.
• De romerska och tidigmedeltida lämningarna som hittades vid grävningarna finns på det kommunala museet, i Castello di San Giorgio.
År 1861 hade La Spezia omkring 15 000 invånare. I slutet av 1800-talet var de 70 000. Det som förändrade allt var ett enormt bygge, ansett som ett av århundradets två största marina ingenjörsverk, tillsammans med Suezkanalen.
Den första som drömde om det var Napoleon, som tillsammans med arkitekten Andrea Tagliafichi föreställde sig en arsenalstad för 12 000 invånare. Projektet förblev på papperet. Cavour tog upp det igen 1857, hittade pengarna och anförtrodde arbetena åt ingenjörsofficeren Domenico Chiodo.
Bygget tog halva staden. Nästan alla medeltida murar och flera gamla kyrkor försvann, byn San Vito jämnades med marken, och med den nya kanalen försvann nästan helt sprugole, källorna som sprang fram på slätten.
Under arbetena kom romerska och tidigmedeltida lämningar i dagen, som nu visas på det kommunala museet, i Castello di San Giorgio. Arbetena började 1862. Den 28 augusti 1869 invigde Chiodo arsenalen, ännu ofullständig, genom att översvämma de nygrävda bassängerna.
Runt omkring växte avenyer som viale Italia och viale Garibaldi fram, nya kvarter för arbetarna, Stadsträdgårdarna, handelshamnen och ny industri. För att skydda arsenalen och staden utvidgades fortsystemet på åsarna runt viken och vågbrytaren byggdes.
Inuti löper omkring 13 kilometer vägar och mer än sju kilometer kajer. Det finns två inre hamnbassänger, fem torrdockor och dussintals byggnader som var verkstäder och kaserner. Ingångarna är flera, från Porta Marola i väster till huvudporten i öster.
Under andra världskriget bombades den, på grund av sin strategiska betydelse, tills den nästan var förstörd. Men tack vare mycket snabba arbeten var den i drift igen redan efter kriget, och förblev säte för I marindivisionen under hela kalla kriget.
För att komma närmare den här historien finns Museo tecnico navale, intill huvudingången, till för att hålla sjöfartens traditioner levande. Det samlar mer än 150 modeller av fartyg och båtar, omkring 2 500 medaljer, 6 500 minnessaker, 2 000 dokument och 5 000 volymer.
Missa inte
• Museo tecnico navale.
• Modellerna av fartyg.
• Utsikten uppifrån, från kullarna väster om viken.
Visste du att…?
• Arsenalens insida syns från husen i närheten och från bergen på den västra sidan av viken.
• De romerska och tidigmedeltida lämningarna som hittades vid grävningarna finns på det kommunala museet, i Castello di San Giorgio.