Beskrivning
Kyrkan San Venerio in Migliarina, vikens gamla sockenkyrka, är en liten romansk stenkyrka i kvarteret Pieve i La Spezia. Den är en av de äldsta byggnaderna kring viken, uppförd på en plats där människor har bott i mer än 2 500 år.
Den sadeltaksformade fasaden i sandsten är mycket enkel: en enda rundbågeportal, ett gotiskt kopplat fönster med en liten kolonn med bladkapitäl och, högre upp, ett kors uthugget i stenen. Inget av de tre står i linje med de andra.
Inne finns ett enda skepp med två absider i sten av olika storlek, upplysta av smala fönster. På väggarna finns spår av gamla fresker och, högre upp, barockfresker tillägnade Sankt Venerius.
Genom en lucka i koret går man ner till utgrävningarna: en romersk mur och en grav från tidig medeltid. Intill kyrkan reser sig klocktornet från 1000-talet, byggt delvis av återanvänt romerskt tegel, med en trappa inbyggd i murens tjocklek.
Venerius var en eremit som levde mellan 500- och 600-talen på ön Tino i viken. För att skydda hans kvarlevor mot saracenska pirater lät biskopen av Luni föra dem hit; år 860 flyttades de ännu längre bort, till Reggio Emilia.
En del av relikerna kom tillbaka till La Spezia under 1900-talet och förvaras i Kristus Konungens katedral. Sankt Venerius är vikens skyddshelgon.
Platsen är urgammal. Utgrävningar på 1980-talet hittade spår av en boplats från järnåldern, från 500-talet före Kristus, och sedan av en stor romersk bosättning. Rester av romerska murar syns fortfarande i absidernas murverk.
Dagens kyrka är den som herrarna av Vezzano byggde upp igen 1084 på den äldre byggnadens grund. År 1148 gjorde påven Eugenius III den till sockenkyrka: härifrån styrdes det religiösa livet i hela dalen ända ner till slätten som fortfarande kallas ”della Pieve”.
Här fanns en polyptyk med Jungfru Maria, målad 1476 av Jacopo Spinolotto från La Spezia: mittpanelen finns i dag i Stiftsmuseet i La Spezia.
Den sadeltaksformade fasaden i sandsten är mycket enkel: en enda rundbågeportal, ett gotiskt kopplat fönster med en liten kolonn med bladkapitäl och, högre upp, ett kors uthugget i stenen. Inget av de tre står i linje med de andra.
Inne finns ett enda skepp med två absider i sten av olika storlek, upplysta av smala fönster. På väggarna finns spår av gamla fresker och, högre upp, barockfresker tillägnade Sankt Venerius.
Genom en lucka i koret går man ner till utgrävningarna: en romersk mur och en grav från tidig medeltid. Intill kyrkan reser sig klocktornet från 1000-talet, byggt delvis av återanvänt romerskt tegel, med en trappa inbyggd i murens tjocklek.
Venerius var en eremit som levde mellan 500- och 600-talen på ön Tino i viken. För att skydda hans kvarlevor mot saracenska pirater lät biskopen av Luni föra dem hit; år 860 flyttades de ännu längre bort, till Reggio Emilia.
En del av relikerna kom tillbaka till La Spezia under 1900-talet och förvaras i Kristus Konungens katedral. Sankt Venerius är vikens skyddshelgon.
Platsen är urgammal. Utgrävningar på 1980-talet hittade spår av en boplats från järnåldern, från 500-talet före Kristus, och sedan av en stor romersk bosättning. Rester av romerska murar syns fortfarande i absidernas murverk.
Dagens kyrka är den som herrarna av Vezzano byggde upp igen 1084 på den äldre byggnadens grund. År 1148 gjorde påven Eugenius III den till sockenkyrka: härifrån styrdes det religiösa livet i hela dalen ända ner till slätten som fortfarande kallas ”della Pieve”.
Här fanns en polyptyk med Jungfru Maria, målad 1476 av Jacopo Spinolotto från La Spezia: mittpanelen finns i dag i Stiftsmuseet i La Spezia.