Beskrivning
Evangeliska baptistkyrkan i La Spezia är det protestantiska templet på Via Milano, i centrum: en slank byggnad med nygotisk utsmyckning och kanske Italiens äldsta baptistkyrka, med en historia som flätas samman med det moderna La Spezias födelse.
Byggnaden slår an med sin starka vertikala resning och sin utsmyckning som hämtar från gotik och renässans, i 1800-talets historicistiska smak. Augusto Magli stod för dekoren, och anläggningen samlar under samma tak kyrkan, några bostäder och en skola.
Skolan har långa rötter. Allt började 1866 med en engelsman, Edward Clarke, och hans syster, som öppnade skolor och barnhem för pojkar och flickor i en stad som växte för varje dag.
Deras insats för skolorna och stadens religiösa liv var betydande, och kyrkan blev frukten av den: den invigdes 1870, bara fyra år senare.
Det var det nya Arsenalets år: de gamla murarna föll för att ge plats åt arbetarkvarteret Umbertino, järnvägen till Genua blev klar och många invandrare kom för att söka arbete. Men livet var hårt, med osunda bostäder, bristfällig service och epidemier som kolera.
Bakom Clarkes engagemang låg också storpolitik. Britter och amerikaner såg med sympati på Risorgimentos Italien och den nya enheten, och till de politiska skälen kom religiösa: att föra stadens invånare närmare protestantismen.
Under fascismen mattades verksamheten av tills den upphörde, och flickbarnhemmet såldes: det är byggnaden där kliniken Alma Mater ligger. Efter kriget tog en annan engelsk missionär, Arrigo Alberto Pullen, upp arbetet igen vid Poeternas golf, som engelska resenärer alltid har älskat.
Församlingen lever fortfarande och är trogen Clarkes principer, även om utmaningarna har ändrats: den nya invandringen, mottagandet av flyktingar och dialogen mellan religionerna.
Byggnaden slår an med sin starka vertikala resning och sin utsmyckning som hämtar från gotik och renässans, i 1800-talets historicistiska smak. Augusto Magli stod för dekoren, och anläggningen samlar under samma tak kyrkan, några bostäder och en skola.
Skolan har långa rötter. Allt började 1866 med en engelsman, Edward Clarke, och hans syster, som öppnade skolor och barnhem för pojkar och flickor i en stad som växte för varje dag.
Deras insats för skolorna och stadens religiösa liv var betydande, och kyrkan blev frukten av den: den invigdes 1870, bara fyra år senare.
Det var det nya Arsenalets år: de gamla murarna föll för att ge plats åt arbetarkvarteret Umbertino, järnvägen till Genua blev klar och många invandrare kom för att söka arbete. Men livet var hårt, med osunda bostäder, bristfällig service och epidemier som kolera.
Bakom Clarkes engagemang låg också storpolitik. Britter och amerikaner såg med sympati på Risorgimentos Italien och den nya enheten, och till de politiska skälen kom religiösa: att föra stadens invånare närmare protestantismen.
Under fascismen mattades verksamheten av tills den upphörde, och flickbarnhemmet såldes: det är byggnaden där kliniken Alma Mater ligger. Efter kriget tog en annan engelsk missionär, Arrigo Alberto Pullen, upp arbetet igen vid Poeternas golf, som engelska resenärer alltid har älskat.
Församlingen lever fortfarande och är trogen Clarkes principer, även om utmaningarna har ändrats: den nya invandringen, mottagandet av flyktingar och dialogen mellan religionerna.