Beskrivning
Museo civico archeologico Ubaldo Formentini är arkeologimuseet i La Spezia, i Castello di San Giorgio, på kullen ovanför den historiska stadskärnan där staden föddes. Det berättar om trakten från förhistorien till medeltiden, med Lunigianas gamla stelestatyer och marmor från det romerska Luni.
Slottet är genuesiskt, från 1300- till 1600-talet. Museet har flyttat runt en hel del innan det hamnade här: stadsteatern, kommunala hus, gymnasiet, klostret Santa Chiara, Palazzo Crozza. Klostret som var avsett för det förstördes av bomber 1943.
Allt började 1873 med naturvetenskapliga samlingar som Cesare Podenzana skänkte till staden. Sedan tog geologen från La Spezia, Giovanni Capellini, hit fynden från grävningarna av Arsenalens bassänger och docka, och museet växte tillsammans med stadens historia.
Besöket har två rundor. På nedre våningen finns trakten från pleistocen till romaniseringen, med neolitiska yxor och gravgåvor från grottorna på ön Palmaria och i Equi Terme, där man under kopparåldern lade de döda.
Främsta attraktionen är stelestatyerna: krigare med dolk, knappt antydda kvinnofigurer, U-formade huvuden utan ögon eller mun. De första är från 3000-talet före Kristus. Här förvaras nitton original, plus några avgjutningar för jämförelse.
Ingen vet säkert vad de föreställde: kanske gudar, kanske förfäder som blivit hjältar. I århundraden förstördes många, eftersom de såg ut som hedniska avgudar. De yngsta är från järnåldern och står i en sal intill kremeringsgravarna.
På övre våningen finns museets andra själ: Luni, den romerska kolonin som grundades 177 f.Kr. och blev ett av de stora exportcentren för marmor från Apuanska alperna, tills den langobardiske kungen Rothari förstörde den 643.
Föremålen kommer från marmorindustrimännen Fabbricottis samling. Utmärkande är bysterna av Tiberius och av en julisk-claudisk prins, gjorda för offentliga platser som propaganda, och ett stort mosaikgolv med en panter bland palmer, teatermasker och bevingade genier.
Den sista korridoren visar Lunis sista tider: marmorfragment från katedralen och föremål från tidiga medeltiden, bland dem trettioen guldplåtar från 500- och 600-talen, en gång fastsydda på en klädnad eller ett accessoar.
Missa inte
• Stelestatyerna.
• Bysterna av Tiberius.
• Mosaiken med pantern.
• Guldplåtarna.
Visste du att…?
• På några statyers sockel från Luni har namnet huggits bort: det är damnatio memoriae, utplånandet av minnet.
• År 1886 hittades två små stelor tolv meter under havsytan, i La Spezias golf. Sedan försvann de.
Slottet är genuesiskt, från 1300- till 1600-talet. Museet har flyttat runt en hel del innan det hamnade här: stadsteatern, kommunala hus, gymnasiet, klostret Santa Chiara, Palazzo Crozza. Klostret som var avsett för det förstördes av bomber 1943.
Allt började 1873 med naturvetenskapliga samlingar som Cesare Podenzana skänkte till staden. Sedan tog geologen från La Spezia, Giovanni Capellini, hit fynden från grävningarna av Arsenalens bassänger och docka, och museet växte tillsammans med stadens historia.
Besöket har två rundor. På nedre våningen finns trakten från pleistocen till romaniseringen, med neolitiska yxor och gravgåvor från grottorna på ön Palmaria och i Equi Terme, där man under kopparåldern lade de döda.
Främsta attraktionen är stelestatyerna: krigare med dolk, knappt antydda kvinnofigurer, U-formade huvuden utan ögon eller mun. De första är från 3000-talet före Kristus. Här förvaras nitton original, plus några avgjutningar för jämförelse.
Ingen vet säkert vad de föreställde: kanske gudar, kanske förfäder som blivit hjältar. I århundraden förstördes många, eftersom de såg ut som hedniska avgudar. De yngsta är från järnåldern och står i en sal intill kremeringsgravarna.
På övre våningen finns museets andra själ: Luni, den romerska kolonin som grundades 177 f.Kr. och blev ett av de stora exportcentren för marmor från Apuanska alperna, tills den langobardiske kungen Rothari förstörde den 643.
Föremålen kommer från marmorindustrimännen Fabbricottis samling. Utmärkande är bysterna av Tiberius och av en julisk-claudisk prins, gjorda för offentliga platser som propaganda, och ett stort mosaikgolv med en panter bland palmer, teatermasker och bevingade genier.
Den sista korridoren visar Lunis sista tider: marmorfragment från katedralen och föremål från tidiga medeltiden, bland dem trettioen guldplåtar från 500- och 600-talen, en gång fastsydda på en klädnad eller ett accessoar.
Missa inte
• Stelestatyerna.
• Bysterna av Tiberius.
• Mosaiken med pantern.
• Guldplåtarna.
Visste du att…?
• På några statyers sockel från Luni har namnet huggits bort: det är damnatio memoriae, utplånandet av minnet.
• År 1886 hittades två små stelor tolv meter under havsytan, i La Spezias golf. Sedan försvann de.