Beskrivning
Museo Civico Etnografico Giovanni Podenzana berättar om bondelivet i Lunigiana, mellan Magradalen och Varadalen, från mitten av 1700-talet till början av 1900-talet. Det ligger på Via del Prione, i La Spezias bilfria centrum, i det gamla 1400-talsoratoriet San Bernardino.
Det är rätt museum för den som vill förstå hur man levde i dalarna innan industrin kom: dräkter, smycken, vaggor, redskap och amuletter från en enkel värld full av riter och föreställningar, som industrialiseringen svepte bort.
Rikast är avdelningen med folkdräkter från 1800-talet, med högtidskläder för kvinnorna i La Spezia, Sarzana och Cinque Terre. Kjolarna är av blått tyg vävt i lokala vävstolar: en förfader till jeansen.
Intill finns smycken i guldfiligran, att bära på helgdagar, och de lokalt gjorda silverkorsen, som kvinnorna aldrig tog av sig, inte ens när de arbetade på fälten.
Leta också upp de flätade rafiahattarna, så pyttesmå att de förvånade de engelska resenärer som besökte viken på 1800-talet, och de snidade vaggorna från Bratto, nära Pontremoli, små hantverksmästerverk.
Resten av utställningen följer vardagslivet: husgeråd, votivgåvor, föremål för vidskepelse och helande magi, och böndernas och herdarnas redskap. Många snidade redskap för spinning och vävning var förlovningsgåvor till den blivande bruden.
Giovanni Podenzana, född i La Spezia 1864, levde ett liv som en roman. År 1891 gick han ombord i Genua mot Australien och reste därifrån runt i Tasmanien, Nya Zeeland, Nya Guinea, Japan och USA.
I Sydney grundade och ledde han en orkester med enbart kvinnor, Mandolin Double Quintet, och öppnade en skola för mandolin och gitarr. Han spelade som konsertmusiker på kryssningsfartyg mellan Italien och USA och grundade i New York Italienska musikförbundet.
Under tiden skickade han föremål från avlägsna kulturer till stadsmuseet. Tillbaka i Italien 1905 fick mötet med etnografen Lamberto Loria honom att byta kurs: från 1906 började han samla föremål från sin egen bygd, och han ägnade mer än trettio år åt det.
Missa inte
• Kjolarna av blått tyg.
• Silverkorsen och filigransmyckena.
• Rafiahattarna.
• De snidade vaggorna från Bratto.
Visste du att…?
• Oratoriet ligger nära platsen där de medeltida murarna hade Genuaporten, även kallad San Bernardinoporten.
• Podenzana spelade också cello: han gav konserter i Japan 1915 och i USA 1917.
Det är rätt museum för den som vill förstå hur man levde i dalarna innan industrin kom: dräkter, smycken, vaggor, redskap och amuletter från en enkel värld full av riter och föreställningar, som industrialiseringen svepte bort.
Rikast är avdelningen med folkdräkter från 1800-talet, med högtidskläder för kvinnorna i La Spezia, Sarzana och Cinque Terre. Kjolarna är av blått tyg vävt i lokala vävstolar: en förfader till jeansen.
Intill finns smycken i guldfiligran, att bära på helgdagar, och de lokalt gjorda silverkorsen, som kvinnorna aldrig tog av sig, inte ens när de arbetade på fälten.
Leta också upp de flätade rafiahattarna, så pyttesmå att de förvånade de engelska resenärer som besökte viken på 1800-talet, och de snidade vaggorna från Bratto, nära Pontremoli, små hantverksmästerverk.
Resten av utställningen följer vardagslivet: husgeråd, votivgåvor, föremål för vidskepelse och helande magi, och böndernas och herdarnas redskap. Många snidade redskap för spinning och vävning var förlovningsgåvor till den blivande bruden.
Giovanni Podenzana, född i La Spezia 1864, levde ett liv som en roman. År 1891 gick han ombord i Genua mot Australien och reste därifrån runt i Tasmanien, Nya Zeeland, Nya Guinea, Japan och USA.
I Sydney grundade och ledde han en orkester med enbart kvinnor, Mandolin Double Quintet, och öppnade en skola för mandolin och gitarr. Han spelade som konsertmusiker på kryssningsfartyg mellan Italien och USA och grundade i New York Italienska musikförbundet.
Under tiden skickade han föremål från avlägsna kulturer till stadsmuseet. Tillbaka i Italien 1905 fick mötet med etnografen Lamberto Loria honom att byta kurs: från 1906 började han samla föremål från sin egen bygd, och han ägnade mer än trettio år åt det.
Missa inte
• Kjolarna av blått tyg.
• Silverkorsen och filigransmyckena.
• Rafiahattarna.
• De snidade vaggorna från Bratto.
Visste du att…?
• Oratoriet ligger nära platsen där de medeltida murarna hade Genuaporten, även kallad San Bernardinoporten.
• Podenzana spelade också cello: han gav konserter i Japan 1915 och i USA 1917.