Beskrivning
Helgedomen Madonna dell'Olmo är en nyklassicistisk kyrka 280 meter över viken vid La Spezia, på sluttningarna av Monte Santa Croce ovanför byn Fabiano. Varje år i maj kommer en pilgrimsfärd hit.
Helgedomens hjärta är en liten målning på skiffer, Madonnan med barnet, som förvaras på det barocka högaltaret. Den mäter 63 gånger 47 centimeter och det är bilden som hela vördnaden växte fram ur.
Man ser Madonnan med barnet i famnen, till höger den helige Josef och till vänster ett helgon som man i århundraden trodde var den helige Johannes eller den helige Antonius av Padua. På senare tid har han identifierats som den helige Nikolaus av Tolentino, på stjärnan på bröstet och liljan.
Själva byggnaden är återhållsam. Fasaden delas av pilastrar och har en fronton, och ovanför reser sig en åttkantig kupol. Inuti finns ett enda långhus. Ovanför portalen påminner en minnestavla om att byggnaden fick sin slutgiltiga form 1849, tack vare de fattiga bönderna i trakten och deras fromhet.
Historien börjar omkring 1640. Bilden var målad på en skifferskiva som satt i en torrmur längs vägen mellan Fabiano och Biassa, och de som gick förbi stannade för att be. Varken målare eller tid är kända.
Vördnaden växte så snabbt att biskopen av Sarzana 1659 lät stänga in bilden med plankor. Ovanpå lät han skriva att ingen fick ta bort dem, vid straff av bannlysning.
Samma år förband sig befolkningen genom ett notarieakt att bygga en kyrka åt den, och den invigdes 1667. Den var liten, och i över hundra år fortsatte pilgrimerna att bli fler, tills den inte räckte längre.
1838 beslutade familjefäderna enhälligt att bygga en större, bland annat för att tacka Madonnan efter pesten 1817. De gjorde allt själva: de rikaste betalade 80 centesimi i månaden, de andra 40 eller 20.
Varje familj arbetade gratis en dag i månaden och körde fram material på söndagarna. Arbetet började 1839 och helgedomen invigdes på annandag påsk 1844.
Namnet kommer från en stor alm som växte på kyrkplanen. Tidigare kallades bilden Madonnan av berget eller Madonnan av sluttningen. 1963 smälte man ner de troendes guldgåvor till fyra kronor, två för målningen och två för statyerna.
Festen firas andra söndagen i maj. Kvällen före bärs en stor skulpturgrupp i trä, som återger personerna i målningen, i procession från kyrkan i Fabiano Alto till helgedomen, och veckan därpå går den tillbaka till sin plats.
Helgedomens hjärta är en liten målning på skiffer, Madonnan med barnet, som förvaras på det barocka högaltaret. Den mäter 63 gånger 47 centimeter och det är bilden som hela vördnaden växte fram ur.
Man ser Madonnan med barnet i famnen, till höger den helige Josef och till vänster ett helgon som man i århundraden trodde var den helige Johannes eller den helige Antonius av Padua. På senare tid har han identifierats som den helige Nikolaus av Tolentino, på stjärnan på bröstet och liljan.
Själva byggnaden är återhållsam. Fasaden delas av pilastrar och har en fronton, och ovanför reser sig en åttkantig kupol. Inuti finns ett enda långhus. Ovanför portalen påminner en minnestavla om att byggnaden fick sin slutgiltiga form 1849, tack vare de fattiga bönderna i trakten och deras fromhet.
Historien börjar omkring 1640. Bilden var målad på en skifferskiva som satt i en torrmur längs vägen mellan Fabiano och Biassa, och de som gick förbi stannade för att be. Varken målare eller tid är kända.
Vördnaden växte så snabbt att biskopen av Sarzana 1659 lät stänga in bilden med plankor. Ovanpå lät han skriva att ingen fick ta bort dem, vid straff av bannlysning.
Samma år förband sig befolkningen genom ett notarieakt att bygga en kyrka åt den, och den invigdes 1667. Den var liten, och i över hundra år fortsatte pilgrimerna att bli fler, tills den inte räckte längre.
1838 beslutade familjefäderna enhälligt att bygga en större, bland annat för att tacka Madonnan efter pesten 1817. De gjorde allt själva: de rikaste betalade 80 centesimi i månaden, de andra 40 eller 20.
Varje familj arbetade gratis en dag i månaden och körde fram material på söndagarna. Arbetet började 1839 och helgedomen invigdes på annandag påsk 1844.
Namnet kommer från en stor alm som växte på kyrkplanen. Tidigare kallades bilden Madonnan av berget eller Madonnan av sluttningen. 1963 smälte man ner de troendes guldgåvor till fyra kronor, två för målningen och två för statyerna.
Festen firas andra söndagen i maj. Kvällen före bärs en stor skulpturgrupp i trä, som återger personerna i målningen, i procession från kyrkan i Fabiano Alto till helgedomen, och veckan därpå går den tillbaka till sin plats.